överdrifternas mästare

Jag har svårt för personer som överdriver. Som säger "Jag vet inte vad jag ska bli!! Jag är så stressad!" fast personen vetat sen länge att det står mellan två utbildningar. Men så försöker man som medmänniska och kompis hjälpa till och säga "det är det många som inte vet, du kommer komma fram till det, du har hela livet på dej" och skaffa massa medkänslor och liksom lägga sig i, försöka förstå. Ja och sen blir det bara bajs av alltihop. Då får man ett svar som "Jaja jag överlever nog" och sen är det klart. Där står man och gapar och tänker that's it? Var det inte allvarligare än så?

Eller så får man höra "Jag är värdelös på det här" och man blir ordentligt paff för det är något man inte alls märkt av, tvärt om, så man säger det. "Va? Det är du ju inte alls!" Och drar upp något exempel eller flera där personen varit jättebra på det den säger sig vara kass på. Och sen får man samma reaktion som ovan.

Eller "Jag känner mig så deprimerad" så frågar man vad som hänt och så får man veta att orsaken är att senaste Big Brother-avsnittet utgick p.g.a. nån sporthändelse...

Liksom. Om jag säger att jag är värdelös så menar jag det. Jag skulle inte ens säga att jag är värdelös på att spela fiol som jag aldrig gjort, jag skulle inte kunna ta en ren ton men jag är inte värdelös för det, bara dålig.
Om jag säger att jag är stressad så är jag det, orolig inför en resa att allt ska gå bra, att man stiger på rätt tåg etc.
Om jag säger att jag inte vet vad jag vill bli så vet jag inte det. Jag har ungefär 3790 utbildningar jag väljer mellan, minst. På en skola. Jag kan tänka mig det mesta men är långt ifrån nån slutsats. Jag vet hur det är att inte veta vad man vill bli. På rikt.

Det är som, jag säger inte att mitt sätt att tänka och prata är bättre men det är bara.. gah! Utnyttja inte sönder orden. Det är så tradigt att skapa massa medkänslor och förstå och lägga ner tid och att hjälpa när det visar sig vara en fjärt i rymden bara. Egentligen var det totalt oviktigt och personen har glömt det nästa sekund. Själv är man helt utpumpad och all luft och ork har gått ur en. Jag tycker det är så svårt att veta vad man ska säga eller göra i såna situationer som dom ovannämnda och därför tar det extra på krafterna när man försöker hjälpa den som inte behöver hjälp.
Realism.