tisdag 11 september 2007

sverige är inte så mycket bättre

Ja jag fortsätter i samma stil. Stilen som inte förstår samhällets hypningar över s.k. "stora" händelser som alla ska prata om, gråta över, bli rädda av och vara beredd att dö för för att det inte ska hända igen.

Anna Lindh. Politikern typ ingen som inte var insatt i sossepolitik kände till. Ja innan hon dog alltså. Då var hennes namn på allas läppar. Då älskade alla henne, alla såg dom 39 000 minnesprogrammen som visades på tv:n, hon var på allas skärmsläckare på datorn och alla visste namnet på hennes stackars stackars barn.

Jaha okej, visst är det synd om dom som förlorade sin mamma, det fattar vem som helst. Men en bekant som förlorade sin pappa i cancer för något år sen, hur är det med henne då? Varför gör man en så stor grej av hennes stackars barn, när det är självklart för alla med empatiförmåga att fatta att det är ledsamt för barn när deras förälder dör?

Och medias hantering av fallet är och förblir under all kritik. På vilket sätt är det allmänbildning att veta allt om dom misstänktas sexliv, flickvänner, pojkvänner, skolgång och klädsmak? "Kompisar" intervjuades och intygade att han var intresserad av terrorism, psykologer som aldrig träffat människan gjorde expertutlåtanden baserat på det som läst i skvallerpressen.
Och det gäller dom misstänkta. En snubbe, 35-åringen, var misstänkt ett tag och slaktades av media och svenska folket. Han visade sig sedan vara oskyldig, då tystnade media men han fick ingen ursäkt. Det är sånt man får räkna med om man råkar likna någon mördare och hamnar i medias klor. Fy fan. Vad har man för liv att återgå till sen, hur bra kan man må? Du har kanske glömt det - tror du han nånsin kan glömma sin egen offentliga avrättning?
Men äsch, vem bryr sej om sånt egentligen. Folk slapp tänka på sina egna skitliv ett tag och hade något att prata om i fikarummet på jobbet. Några nobodys han knappast kände fick plats i rampljuset så egentligen var väl alla vinnare..?

Jag förstår inte nu och jag förstod inte då. Jag gick i skolan när det hände och fick meddelandet via högtalarsystemet. Jag tänkte; "Jaha hon är död, kunde iofs väntat med den infon till jag kom hem men jaja." Men det var visst större än jag förstod, för resten av skoldagen ställdes in, nu skulle vi istället pallra oss iväg till en minnesstund på stan. Minnesstund? Över nån vi inte hört talas om för en halv dag sen? Jag gick hem istället.

Här finns det också siffertolkare. Som påstår att han som dödade Anna timade in dådet till minnesdagen av attacken i USA. As if, hon anfölls den 10e, dog den 11e tidigt på morgonen vafan. Så bra koll hade han inte så att han visste att hon skulle dö dagen efter liksom. Sjukhuset tömde slut på sitt blodförråd och hon dog 12 timmar efter överfallet. Ändå rubriceras det mord, och jag ställer mig lite skeptisk till om det kallats mord om det varit vem som helst som dött.

Näe få saker i svensk media har äcklat mig lika mycket som det här fallet. Det är riktigt obehagligt att se att dom verkligen saknar gränser för vad som är okej och inte.

Inga kommentarer: