slit-å-slängsamhället

Jag har gått på bio två gånger på bara några veckor och det är rätt unikt. Senast gången innan dess som jag var på bio var runt julen 2005 nämligen, då för att jag fått presentkort på bio. Nu har jag sett både Disturbia och Bristande bevis. Båda var riktigt bra, välgjorda och lite egna. Inte värda sitt pris, men ändå godkänd underhållning.

Det är inte bara för att jag är pank som jag inte går på bio, utan även för att jag inte alls är imponerad. Varken imponerad av den stora skärmen, det bra ljudet eller dom 20 minuternas reklam innan filmen drar igång.
Jag är bland dom sista som skulle skaffa widescreen-tv, hemma-bio-anläggning och allt vad det nu finns. Sjuka slit-å-slängsamhälle. Aldrig blir man nöjd heller. Köper man en 35 tums tv ska man ha en 43 tums om några månader, sen duger inte den heller efter ett tag... Att folk har råd. Eller det har dom ju inte. Dom lånar pengar till fetingränta och blir återbetalningsskyldiga resten av livet. Usch.
Nädu jag tackar jag.

När jag var liten kostade bion 65 kronor och när Titanic kom och kostade 90 kronor tänkte alla "Oj vad dyrt, men det är bara för att den är tre timmar lång". Nu är det normalfallet. Betala 90 spänn för en film man kan hyra eller köpa om bara några månader för en mindre summa. Eller ladda ner om inte annat.