pride i mitt hjärta

Rätt nyss hemkommen från Pride, på fredag var det Pride House och Park som gällde och på lördag gick jag med i paraden. Solen tittade fram och himlen blev klarblå lagom i tid till paradstarten. Massvis med bilder finns både här och här.

Som närvarande på Pride ställer jag mig än mer frågande än innan hur alla dessa som klagar på Pride tänker. Dom som säger "Ja domdäringa bögarna vill anses normala men se hur dom går klädda". Vadå, är det en halv promille som klär sig som mest vulgärt eller nåt? Som om folk aldrig annars gör det? Som om det inte finns ett syfte med det? Som om nån på allvar tror att alla bögar går klädda så jämt?
Och det är bara bögar också, jajamen. Folk säger att patriarkatet existerar även bland hbt:are, och det vet jag inte om för jag vet knappt vad patriarkat innebär. Men uppenbart är att bögar får störst utrymme, i media, på film och i verkligheten. Det är vanligare med bögfobi än flatfobi. Flator har bara fått för lite kuk och har bara sex med andra tjejer för att egga män.

Det första jag sa när jag kom fram till Pride House var; "Vilket handikappvänligt ställe dom valt..." och det fick jag sedan höra från Sofia Sjöö, Pride-ordförande, att dom fått klagomål för eftersom det var svårt att ta sig fram som rörelsehindrad. Tacka fan för det, som alla dessa valstugor i höstas, shit alltså...

När man skulle in på Pride park fick dom som på så många andra ställen rota igenom väskan. Som när det gäller dom nya säkerhetsreglerna på flyget så vill man smuggla in nåt så gör man det oavsett säkerhetskontroll. Jag förstår att dom måste kontrollera men det känns ändå som bortslösad tid. Har jag med mig en vätska in på flygplatsen som jag tänkt spränga ett flygplan med, så får jag nog med mej den även om jag bara får ha med mig burkar som max rymmer 1 dl, ej heller skriver jag terrorist-vätska på den med stora bokstäver. Likväl som om jag velat få in sprit i parken hade jag inte hällt den i en väl synlig colaflaska, överst i min ryggsäck.

Uppmärksammar också som så många medier gjort att kristdemokraterna var enda riksdagspartiet som inte var på plats på pride, nånsin. Inte i Parken inte i paraden inte i House. Stackars stackars deras medlemmar och väljare som står för alla människors lika värde, kan inte vara kul att se sitt f.d. favvoparti visa sitt rätta (fula) tryne. Jag försöker desperat hitta nån info på kd:s hemsida om vad dom tycker om hbt-människor men hittar ingenting, bara några artiklar. Man kan tolka det hur man vill. Antingen tycker dom inte att alla är lika mycket värda, eller så gör dom det men så hade inte en enda av deras medlemmar tid att komma (då tar man sig tid liksom alla andra partier fick göra).
Man kan tycka att om dom inte står för hbt-människors rättigheter så ska dom fan inte vara på Pride heller, eller så ser man det som ett taktikdrag från kd, man vinner fler kvarvarande konservativa homofobmedlemmar genom att inte gå - än dom homosar man skulle vinna om man ställde upp.

Det här med sociala tillställningar där man ska gå runt och prata med folk, mingla och vara jätteälskvärd har aldrig varit min grej. Jag vet aldrig vad man ska säga och min hjärna åker på semester. Är omständigheterna dom rätta kan jag vara den som tjoar och tjimmar högst, men då måste jag också våga släppa taget om min lilla trygga, instängda värld. Oftast känner jag mig bara stel, tråkig och konstig såna gånger och vill helst dra därifrån. Men det kunde jag ju inte göra nu så jag nöjde mig med att titta på och glädjas över allt folk som kommit dit. Så jäkla skoj att se allt folk, att så många tar ställning. Så underbart att se gaypar hålla varandra i händerna och pussas, nåt man alldeles på tok för sällan får se annars. Alla dessa männskor som får vara sig själva. Man får se ut hur som helst, vara vem som helst, älska vem som helst hur man vill. Det är kärlek.

Men sen kan man ju inte låta bil att fråga; var är alla dessa männskor resten av året?
Tyvärr kommer väl många av dom gå tillbaka in i garderoben nu när dom återvänder till verkligheten och det suger. Vafan ska dom dit och göra? Varför är inte världen så öppen att dom kan/får/vågar komma ut och stanna ute? Upp emot en halv miljon åskådare förväntade man sig, det är en stor del av Sveriges befolkning och då kan man ju inte räkna med alla dom som inte bor i Stockholm med omnejd. Med tanke på hur många människor det är som samlas så borde man inte kunna stöta på så många homofober eller transofober när man kommer ut. Så ser det ju inte ut och det är synd.
Alla dessa flator som går runt i sin hemstad och av rädsla inte vågar titta på alla snygga brudar - hur länge ska dom behöva vänta?


All kärlek är bannemej bra kärlek!