häckner! häckner! häckner!

Jag var och såg Carl-Einar Häckners föreställning Pusseldrömmar igår, så sjukt jävla ruggigt bra! Man vet att en föreställning var helt lyckad när man flera dagar efteråt går omkring med ett konstant leende på läpparna och kommer på allt mer saker för varje minut som han sa eller gjorde som återuppspelas i huvudet. Och man vet att en komiker lyckats när man sitter med kramp i käkarna efter en kvart för att man har skrattat så mycket.

Och plötsligt var det inte alls så konstigt längre att jag var kär i honom när jag var i den åldern då man var "kär" i alla kändisar som fanns. Typ.

Charmig, rolig, söt, underhållande. Han är allt. Han har allt. Han kan allt. Jag skulle förklara för en kompis vem han var och det var lite svårt, är han magiker? Trollkarl? Komiker? Underhållare? Frågade pappa som drog till med ord som... eeh vadvardethansanudå? Typ varietéartist och nåt annat sånt krångligt ord, liksom det är ju en fördel om personen jag förklarar honom för förstår orden i min förklaring.

Det är åh så härligt med personer med sån självrespekt att dom kan skämta med sig själva i alla situationer. Ibland är det djupt och seriöst med stor eftertanke, sedan tar han fram en pruttkudde liksom, och publiken engageras också.
Jag har suttit och sett föreställningen på svt:s hemsida nu och den är lika bra denna gång.

Underbar föreställning med ett som så alltid b-slut. Det är så störande med folk som ska springa ut från föreställningen så fort det börjar närma sig slutet. Calle skulle tacka sina scentekniker eller vad det heter, så reser folk sig upp och innan han hunnit säga klart meningen har folk på 12e raden hunnit ut genom dörren. Tragiskt. Var det en så trist show att man måste springa ut för att glömma den så fort som möjligt? Det är alltid folk som gör så och det är så tråkigt, och onödigt. Alltid ska man vara först, det var ju tur att dom han pressa in en 2½ timmes show i sitt annars så späckade schema. Vad skulle dom hem och göra, mata hästen?

Och ut från föreställningen ska man skynda sig allt man kan men när man ska gå in i föreställningens början, då behöver man inte skynda sig, nejdå! Eller i pausen, då ska alla ut hyfsat snabbt bara för att trängas med massa folk i toakön och köpa fika, som dom inte hinner käka upp innan pausen är slut, och då segar man sig in igen.

Stackars Calle var tvungen att springa till dörren, ropa tillbaka folket som hunnit gå ut för att kunna avsluta sin föreställning. Och folket som hunnit ut gick ju också tillbaka in igen, generade som sig bör med hela salongens blickar på sig. Hehe. Men sen var det nog inte så synd om Carl-Einar, det var nog rätt tänkt att folk skulle springa ut. Det är ett rätt välkänt fenomen att vuxna människor ska knuffas för att hinna ut först, och som komiker är det nog rätt lätt att skämta om sånt, vill minnas att Jonas Gardell gjorde nåt liknande nån gång.
Men oavsett om komikern gör det till ett skämt eller inte så är det oartigt. Han hade liksom inte hunnit säga "tack och hej" ens.

Folk har samma otrevliga grej för sig i diverse sportevenemang också även om det syns mindre där, men allt för att slippa vänta lite. Folk borde ju ta vara på tiden istället, man träffar gamla bekanta där av en slump. Utnyttja möjligheten att prata med dom då, eller umgås med dom du kom dit med. För bövelen, sluta stressa så förbannat. Skit samma om du missar första 5 minuterna av Fråga Olle, det är ändå bara reklam och dösnack då.