...och jag menar det inte som ett april-skämt.
in your fucking stupid face beatrice! fin liten heteronorm också.
torsdag 1 april 2010
onsdag 27 augusti 2008
på 1 bög går det 10 flator
Eller så är det fortfarande tabu att vara gay inom idrotten, framför allt inom herridrott. Jävla konservativa idioter. 11 öppna homo- och bisexuella tävlade i OS. 10 homo- och bisexuella kvinnor, 1 man. 3 tog OS-guld.
Man brukar säga åt omogna snorungar och tonåringar att dom ska växa upp, bli mogna etc. Det kanske inte är så lätt om man tänker på vilka förebilder dom har.
De är dom mest s.k. manligaste män som är som mest homofober. De ska slåss, supas, knullas brudar och sen skryta om det. Man är stark, modig, bäst, störst och hur potent som helst. Men se kommer det förbi en liten bög så nog fan skrämmer det vettet ur dom.
Eller det störtlöjliga tjatet om att tappa tvålen i duschen. Jaha? Ska man vara rädd för det? Ska man vara rädd för att stå i duschen med andra män? Riktigt heterosexuella män spenderar nog inte mycket tid till att tänka på andra män, framför allt inte nakna män.
Och som sagt måste man ju skryta om alla brudar man knullat och hur respektlöst man behandlat dom sen. Man har bara übermanliga intressen som bilar, sprit, datorer, tv, teknik, sprit och poker. För man måste ju visa att man är en man för en riktig man kan ju inte vara homosexuell. Och tänk om någon skulle tro att man var homosexuell?! För det är man ju såklart inte!!! Därför är det bäst att påpeka det hela tiden. Berätta att man är kåt hela tiden för sina grabbpolare så dom inte misstänker något.
Annars kan man ju tycka att om man är så säker på sin sexuella läggning så behöver man ju inte säga det hela tiden. Vem försöker man övertyga?
Man brukar säga åt omogna snorungar och tonåringar att dom ska växa upp, bli mogna etc. Det kanske inte är så lätt om man tänker på vilka förebilder dom har.
De är dom mest s.k. manligaste män som är som mest homofober. De ska slåss, supas, knullas brudar och sen skryta om det. Man är stark, modig, bäst, störst och hur potent som helst. Men se kommer det förbi en liten bög så nog fan skrämmer det vettet ur dom.
Eller det störtlöjliga tjatet om att tappa tvålen i duschen. Jaha? Ska man vara rädd för det? Ska man vara rädd för att stå i duschen med andra män? Riktigt heterosexuella män spenderar nog inte mycket tid till att tänka på andra män, framför allt inte nakna män.
Och som sagt måste man ju skryta om alla brudar man knullat och hur respektlöst man behandlat dom sen. Man har bara übermanliga intressen som bilar, sprit, datorer, tv, teknik, sprit och poker. För man måste ju visa att man är en man för en riktig man kan ju inte vara homosexuell. Och tänk om någon skulle tro att man var homosexuell?! För det är man ju såklart inte!!! Därför är det bäst att påpeka det hela tiden. Berätta att man är kåt hela tiden för sina grabbpolare så dom inte misstänker något.
Annars kan man ju tycka att om man är så säker på sin sexuella läggning så behöver man ju inte säga det hela tiden. Vem försöker man övertyga?
all eyes on you, pia!
Pia Sundhage verkade vara en oerhört skön människa i intervjun som gjordes efter OS-guldet. Visst var det synd att inte brassarna tog hem det som var bättre i 90 minuter, men charmknuttar som Pia kan också förtjäna guld. Och nu pratar vi inte guld eller silver längre - nu pratar vi diamanter! Sundhage tackar nej till ett möte med rövslickare president Bush, tillägger att hon är glad att det blir en ny president menar att "husets väggar skulle inte passa mig".
Wow. Det behövs fler svenskar med lite ryggrad. Tänk om majoriteten av Sveriges politiker kunde sluta lägga sig platt på rygg för USA. Om dom kunde sluta apa efter sin rasistiska, homofobe, islamofobiske, kvinnofientlige, dödsstraffanhängare till idol.
Wow. Det behövs fler svenskar med lite ryggrad. Tänk om majoriteten av Sveriges politiker kunde sluta lägga sig platt på rygg för USA. Om dom kunde sluta apa efter sin rasistiska, homofobe, islamofobiske, kvinnofientlige, dödsstraffanhängare till idol.
torsdag 21 augusti 2008
media vs. människor
En bekant ska snart åka till Gran Canaria, med SpanAir, SAS är inblandat och hon ska mellanlanda nånstans söderut. Ja, ganska likt resan som var tänkt för olycksplanet i Spanien.
Jag såg igår på Rapport där dom rapporterade (haha...) om olyckan. Först lite fakta, men sen sensationsjournalistik, hysteria och djävulspropaganda. Reportern säger nåt om att det är ovanligt med flygolyckor men radar sedan upp den senaste tidens allvarligaste sådana. Lönt. Hon berättade om cirka fem händelser a'la: I X-stad, år X, kraschade ett X-plan, X antal personer omkom. Flygolyckor som inte alls behöver ha orsakats av liknande problem eller ens skedde i samma världsdel, men bara för att.
Varför inte istället spela vidare på att det de facto sker otroligt få flygolyckor, och oftast är det då små privatplan som är utsatta? Varför vill man skrämma upp folk? Varför vill Rapport av all seriös media skrämma upp folk? Varför ska man annars räkna upp hur många som dog och när? Klart det låter mycket med att typ 1300 personer dött i flygolyckor dom senaste åren, när man inte får någon fakta att jämföra med.
Varför inte istället säga: "Flygolyckor är ovanliga. Sedan 1995 har bara 4 plan kraschat" (påhittad statistik) eller liknande. Det är sant och folk känner sig lugna. Visst är det väl bra i och för sig om människor undviker att flyga för miljöns skull, men dom behöver ju inte skrämmas undan i onödan av dåligt framförd fakta.
Samma sak sker vid hajattacker och samma smutskastning utsätts björnar för. Hajar attackerar extremt jättesällan människor och ännu mer sällan avlider människor av hajattacker. Fler människor blir ihjältrampade av elefanter än dödade av hajar.
Björnar är inte heller farliga. 18 attacker på 12 år, 2 av dom dog. "Öka antalet björnar som får dödas (avrättas) i Sverige!" säger man. Javisst, det löser säkert problemen med dom drygt 500 personer som dör i trafiken varje år också. Avrätta eller döda alla människor som kör rattfulla och därigenom är en potentiell fara för andra människors liv. Döda, eller åtminstone fängsla, folket på SAS som i och med flygbränslet är delaktiga i klimatförändringar som på sikt drabbar och dödar folk i utsatta länder. Etc etc osv osv i all oändlighet.
Ska det va så ska det va rättvist.
Jag såg igår på Rapport där dom rapporterade (haha...) om olyckan. Först lite fakta, men sen sensationsjournalistik, hysteria och djävulspropaganda. Reportern säger nåt om att det är ovanligt med flygolyckor men radar sedan upp den senaste tidens allvarligaste sådana. Lönt. Hon berättade om cirka fem händelser a'la: I X-stad, år X, kraschade ett X-plan, X antal personer omkom. Flygolyckor som inte alls behöver ha orsakats av liknande problem eller ens skedde i samma världsdel, men bara för att.
Varför inte istället spela vidare på att det de facto sker otroligt få flygolyckor, och oftast är det då små privatplan som är utsatta? Varför vill man skrämma upp folk? Varför vill Rapport av all seriös media skrämma upp folk? Varför ska man annars räkna upp hur många som dog och när? Klart det låter mycket med att typ 1300 personer dött i flygolyckor dom senaste åren, när man inte får någon fakta att jämföra med.
Varför inte istället säga: "Flygolyckor är ovanliga. Sedan 1995 har bara 4 plan kraschat" (påhittad statistik) eller liknande. Det är sant och folk känner sig lugna. Visst är det väl bra i och för sig om människor undviker att flyga för miljöns skull, men dom behöver ju inte skrämmas undan i onödan av dåligt framförd fakta.
Samma sak sker vid hajattacker och samma smutskastning utsätts björnar för. Hajar attackerar extremt jättesällan människor och ännu mer sällan avlider människor av hajattacker. Fler människor blir ihjältrampade av elefanter än dödade av hajar.
Björnar är inte heller farliga. 18 attacker på 12 år, 2 av dom dog. "Öka antalet björnar som får dödas (avrättas) i Sverige!" säger man. Javisst, det löser säkert problemen med dom drygt 500 personer som dör i trafiken varje år också. Avrätta eller döda alla människor som kör rattfulla och därigenom är en potentiell fara för andra människors liv. Döda, eller åtminstone fängsla, folket på SAS som i och med flygbränslet är delaktiga i klimatförändringar som på sikt drabbar och dödar folk i utsatta länder. Etc etc osv osv i all oändlighet.
Ska det va så ska det va rättvist.
jämställdhet som jämställdhet
För typ 7-8 år sen diskuterade jag som mest politik på diverse sidor på internet. Ett av ämnena var ofta feminism, fast inte feminism i sig utan feminism vs antifeminism eller feminism vs jämställdhet eller feminism vs maskulinism och gud så trött jag blev. Trött på alla dessa människor som kom med sitt dravel om att feminism bara handlade om kvinnor, vem tänker på dom stackars männen då?
Otaliga gånger försökte jag medla och förklara och kopierade det jag skrev i ett word-dokument för att slippa upprepa samma sak flera gånger per dag. Jag ångrar ändå att jag la ner så mycket tid på att engagera mig, förklara och bli upprörd när folk ändå inte lyssnade. Nej, det var skrivet i sten att feminister var orakade, osminkade, fula, tjocka, manshatande lesbiska kvinnor som fått för lite kuk.
Man känner sig lite hotad av att kvinnor vill ha samma rättigheter som män och då försvinner all logik ut. Det krävs ju inte att man frågar speciellt många för att hitta en feminist som sminkar sig, eller en som rakar sig, eller som är snygg eller smal. Eller kanske t.o.m. allt på en gång.
Och sen när vill en manshatande flata ha mer kuk?
Liksom hallå; kan man inte diskutera saker utan att haka upp sig på etiketter? Sakfrågan (sakfrågorna) jämställdhet måste ju vara viktigare än debatten vad man ska kalla sig. Såhär:
A: Är du feminist?
B: Ja.
A: Då hatar du ju män!
B: Nej det gör jag inte, men jag vill ha jämställdhet.
Kan inte då A nöja sig med svaret? Måste personen då fortsätta springa runt och förutsätta och påstå att B hatar män? Även om B:s definition av feminism inte verkar överensstämma med A:s så kan väl A lyssna på B. B vet väl fan själv bäst om han/hon är manshatare eller inte.
Eller denhär;
A: Feminister hatar män!
B: Män kan också vara feminister.
A: ...
Det mest tröttsamma är ju att samma diskussion fortfarande förs. Inte om hur vi ska uppnå jämställdhet, samma löner, skrota könsroller eller så. Nej, huruvida en rörelse som arbetar för jämställdhet verkligen kan kalla sig feminism.
Jag har blivit äldre, jag har skaffat nya argument, jag har lagt min energi på annat men på andra ställen går det inte mycket framåt. Ta bara det här med alla partier som har speciella kvinnoförbund. Qué? Vad är det dom diskuterar där som inte män får höra? Vad är det dom för fram där som dom inte får säga i mäns sällskap? Vad är det dom pratar om som bara handlar om kvinnor? Är jämställdhet bara kvinnors ansvar? Är det bara kvinnor som vinner på jämställdhet?
Otaliga gånger försökte jag medla och förklara och kopierade det jag skrev i ett word-dokument för att slippa upprepa samma sak flera gånger per dag. Jag ångrar ändå att jag la ner så mycket tid på att engagera mig, förklara och bli upprörd när folk ändå inte lyssnade. Nej, det var skrivet i sten att feminister var orakade, osminkade, fula, tjocka, manshatande lesbiska kvinnor som fått för lite kuk.
Man känner sig lite hotad av att kvinnor vill ha samma rättigheter som män och då försvinner all logik ut. Det krävs ju inte att man frågar speciellt många för att hitta en feminist som sminkar sig, eller en som rakar sig, eller som är snygg eller smal. Eller kanske t.o.m. allt på en gång.
Och sen när vill en manshatande flata ha mer kuk?
Liksom hallå; kan man inte diskutera saker utan att haka upp sig på etiketter? Sakfrågan (sakfrågorna) jämställdhet måste ju vara viktigare än debatten vad man ska kalla sig. Såhär:
A: Är du feminist?
B: Ja.
A: Då hatar du ju män!
B: Nej det gör jag inte, men jag vill ha jämställdhet.
Kan inte då A nöja sig med svaret? Måste personen då fortsätta springa runt och förutsätta och påstå att B hatar män? Även om B:s definition av feminism inte verkar överensstämma med A:s så kan väl A lyssna på B. B vet väl fan själv bäst om han/hon är manshatare eller inte.
Eller denhär;
A: Feminister hatar män!
B: Män kan också vara feminister.
A: ...
Det mest tröttsamma är ju att samma diskussion fortfarande förs. Inte om hur vi ska uppnå jämställdhet, samma löner, skrota könsroller eller så. Nej, huruvida en rörelse som arbetar för jämställdhet verkligen kan kalla sig feminism.
Jag har blivit äldre, jag har skaffat nya argument, jag har lagt min energi på annat men på andra ställen går det inte mycket framåt. Ta bara det här med alla partier som har speciella kvinnoförbund. Qué? Vad är det dom diskuterar där som inte män får höra? Vad är det dom för fram där som dom inte får säga i mäns sällskap? Vad är det dom pratar om som bara handlar om kvinnor? Är jämställdhet bara kvinnors ansvar? Är det bara kvinnor som vinner på jämställdhet?
ally mcbeal och jag
And I'm gonna miss you like a child misses their blanket
But I've got to get a move on with my life
It's time to be a big girl now
Ja vad kan man säga? Ally McBeal med kompisar hade i dito tv-serie theme songs, det här är min nu.
But I've got to get a move on with my life
It's time to be a big girl now
Ja vad kan man säga? Ally McBeal med kompisar hade i dito tv-serie theme songs, det här är min nu.
Oslagbart sa man. Nej. Inget rekord är oslagbart, framför allt inte i friidrott, eller simning. Kan en människa ta ett rekord kan givetvis någon annan göra detsamma, t.o.m. bättre. Det räcker nu, lägg av, sluta, ge upp! Vi vet, hela världen vet, knappast har marsianerna kunnat missa det heller. Men nu vill vi (ja okej då, jag) inte höra, läsa eller veta mer. Visst verkar Bolt vara en skön person, även om han känns lite väl tillgjord. Visst är han snabb, visst är han överlägsen men JA vi vet det nu, vi har förstått och vi har tröttnat på tjatet. Att kalla Usain Bolts världsrekord igår för det största inom friidrottens historia är ju bara ett bevis på att man har rätt så kort minne och överskattar saker in the heat of the moment.
Hur mycket man än älskar Bolt så måste det här tveklöst vara det absolut största i friidrottens, nej, idrottens historia.
"Nämen usch, man får inte blanda ihop politik och idrott" säger någon då.Självklart får man det, och självklart bör det göras. Kina borde inte fått OS överhuvudtaget, när Kina inte uppfyllde alla krav skulle dom förlorat sin chans etc. Det gäller ju inte bara OS; Sverige och alla andra länder borde inte agera så mesigt mot Kina (eller USA för den delen). Svenska näringslivet i Kina kan ställa krav, svenska konsumenter kan ställa krav på varorna dom köper etc igen.
Och på tal om konsumtion. Det här är tveklöst snyggaste tröjan nu.
Hur mycket man än älskar Bolt så måste det här tveklöst vara det absolut största i friidrottens, nej, idrottens historia.
"Nämen usch, man får inte blanda ihop politik och idrott" säger någon då.Självklart får man det, och självklart bör det göras. Kina borde inte fått OS överhuvudtaget, när Kina inte uppfyllde alla krav skulle dom förlorat sin chans etc. Det gäller ju inte bara OS; Sverige och alla andra länder borde inte agera så mesigt mot Kina (eller USA för den delen). Svenska näringslivet i Kina kan ställa krav, svenska konsumenter kan ställa krav på varorna dom köper etc igen.
Och på tal om konsumtion. Det här är tveklöst snyggaste tröjan nu.
måndag 18 augusti 2008
grattis!
Grattis Ellen och Portia! Hoppas ni får ett underbart liv tillsammans och lever happily ever after.
Och vilken tur för er att ni inte bor i Sverige för då hade ni fortfarande inte fått gifta er p.g.a. en massa mossiga, konservativa idioter till politiker. Men det vet ni väl allt om, ni bor ju i USA.
Och vilken tur för er att ni inte bor i Sverige för då hade ni fortfarande inte fått gifta er p.g.a. en massa mossiga, konservativa idioter till politiker. Men det vet ni väl allt om, ni bor ju i USA.
torsdag 31 juli 2008
gay(läs: bög)vecka på tv:n - tjoho!?
What better is, så totalmissade jag att 5an hade nån slags gayvecka förra veckan, kallat Prideveckan. Jag brukar slaviskt kolla tv-tablån varje dag och sen slutar det med att jag hittar max 1 program jag kan se (förutom svt:s program). Men nu sen ett tag tillbaka har jag inte femman längre och då finns det ju noll anledning att kolla tablån.
Eftersom det var 5an var det väl inga högkvalitativa tv-program, men Queer as folk var en skön serie vill jag minnas från tiden då jag var som mest faghag. Och ja, av det jag har läst i tablåerna var det inte homovecka utan bögvecka, eventuellt bög- och transvecka. Nu har jag ju inte sett programmen men att tolka av programinformationen så är det "Ung&trans - så funkar det", "Komma ut - så funkar det" i Fråga-Olle-tappning, "Gammal & bög - så funkade det då", samt serier som nämnda Queer as folk om bögar och Rick & Steve, en tecknad serie om bögar. Det känns som att något saknas, javisstja, flatorna! Men det är som vanligt. Flator får finnas med i homofoba pubertetkillars och övermogna mäns sexfantasier med dom själva som huvudroll. Bögar hatas och är äckliga enligt ovannämnda manliga grupp, men dom får i alla fall åtminstone finnas på riktigt.
Men som sagt, vad vet jag som inte ens såg programmen... (tydligen hade det förekommit nån omröstning om vilka program som skulle visas också)
Hursomhelst är det.... eh ja vadå? "Väldigt modigt att 5an vågar visa det", tänkte jag skriva. Men vadå modigt? Varför det? För att dom kan förlora homofientliga tittare som bara: "Nämen usch sånt kan ni ju inte visa" eller vadå? Ska man behöva säga att nån är modig som står upp för hbt-folk?
Nej, jag ångrar mig. Men stolta kan dom vara, kanal 5. Ett bra initiativ var det, och jag hoppas på mer sånt i framtiden. Och då inte bara under en vecka, vart är alla homos och transar resten av året i media? Faktiskt, ju mer jag tänker på det, desto mer uträknat, pengakåt:igt och kommersiellt känns det. 5:an drar nya tittare, homosar och transar har fått sin andel tv för dom närmsta 10 åren, motståndare kommer snart över sitt raseri och alla blir nöjda och glada. Eller?
Eftersom det var 5an var det väl inga högkvalitativa tv-program, men Queer as folk var en skön serie vill jag minnas från tiden då jag var som mest faghag. Och ja, av det jag har läst i tablåerna var det inte homovecka utan bögvecka, eventuellt bög- och transvecka. Nu har jag ju inte sett programmen men att tolka av programinformationen så är det "Ung&trans - så funkar det", "Komma ut - så funkar det" i Fråga-Olle-tappning, "Gammal & bög - så funkade det då", samt serier som nämnda Queer as folk om bögar och Rick & Steve, en tecknad serie om bögar. Det känns som att något saknas, javisstja, flatorna! Men det är som vanligt. Flator får finnas med i homofoba pubertetkillars och övermogna mäns sexfantasier med dom själva som huvudroll. Bögar hatas och är äckliga enligt ovannämnda manliga grupp, men dom får i alla fall åtminstone finnas på riktigt.
Men som sagt, vad vet jag som inte ens såg programmen... (tydligen hade det förekommit nån omröstning om vilka program som skulle visas också)
Hursomhelst är det.... eh ja vadå? "Väldigt modigt att 5an vågar visa det", tänkte jag skriva. Men vadå modigt? Varför det? För att dom kan förlora homofientliga tittare som bara: "Nämen usch sånt kan ni ju inte visa" eller vadå? Ska man behöva säga att nån är modig som står upp för hbt-folk?
Nej, jag ångrar mig. Men stolta kan dom vara, kanal 5. Ett bra initiativ var det, och jag hoppas på mer sånt i framtiden. Och då inte bara under en vecka, vart är alla homos och transar resten av året i media? Faktiskt, ju mer jag tänker på det, desto mer uträknat, pengakåt:igt och kommersiellt känns det. 5:an drar nya tittare, homosar och transar har fått sin andel tv för dom närmsta 10 åren, motståndare kommer snart över sitt raseri och alla blir nöjda och glada. Eller?
i miss you pride...
Åh underbara Pridefestivalen är här igen, lyckliga ni som är där. Det är ju helt omöjligt att befinna sig i närheten av Stockholm och inte känna kärleken forsa genom kroppen.
Jag var på Pride förra året och det är verkligen hur tydligt som helst att det är kärlek det handlar om. Alla dessa människor som får vara sig själva utan omgivningens talande eller tigande frågor och åsikter. Slippa "komma ut" varje dag bara för att man förväntas vara hetero.
Jag läste en bra grej nånstans i en bok, angående det här med att så många förknippar homosexualitet med sex och undrar hur bögarna har sex (eller tar för givet att det är analsex för hela slanten) eller män som tror att lesbiska bara väntar på att få bli välsignade med deras fantastiska kukar, för dom kan ju inte ha sex på egen hand. Man är inte homosexuell, man är homoSEXuell och kärleken försvinner och förväntas ligga på plats 25 på homonas topplistan.
Enligt den författaren (och mig) så beror det delvis på att samhället i övrigt är så inriktat och fast i att sex är kuk i fitta. Visst kan man hånglas och ha förspel och ge och ta oralsex ibland, men sex är kuk i fitta. Det krävs penetrering för att det ska vara riktig sex, skit samma hur man gör det bara någon penetrerar och någon penetreras. (Och skit samma att det är ett visst kön som har svårare att komma på det sättet). Och då blir det ju så konstigt för det funkar ju inte med homon. Bögar kan penetrera och penetreras men då blir det ju analsex. Lesbiska kan penetreras men har inget att penetrera med. Det kan dom ju lösa med dildos, strap-on och liknande men det är ingen kuk. Alltså har homon aldrig sex på riktigt, och aldrig blir dom av med oskulden. Om dom inte nån gång along the way råkar ha sex med en av motsatta könet vill säga.
Jag hatar trångsynthet. Andreas i Alcazar får inte åka till USA för han har hiv, homosexuella turister i Kina förväntas gömma sin läggning, man förväntas vara gay 'til proven homosexuality etc. Homosexualitet är olagligt, straffbart och sjukdomsklassificerat i många länder. Och är det tillåtet kan "homosexuella handlingar" vara olagliga, eller så kan man iaf inte vara öppen för folket i landet är trångsynta även dom. Kommer man ut förskjuts man av föräldrar, syskon, släkt och vänner. Man flyr till ett öppnare land (Sverige) men skickas tillbaka med hänvisning att: "Näe, du behöver väl inte visa att du är homosexuell så kan du leva som vanligt". Och även i det perfekta (ironi) demokratiska, öppna Sverige där vi behandlar alla människor olika får inte Stina gifta sig med sin älskade Erika, Anders måste hela tiden förklara sin existens och varför i allsin dar går Andy runt med kvinnokläder, han är ju för bövelen man!?
Och även på Stockholm Pride begås hatbrott mot homosexuella. Vi är på rätt väg men än har vi en lång, lång väg kvar att gå.
Men nu ska vi inte vara negativa; Ni som kan, ut på Pride och njut åt mej också!
Jag var på Pride förra året och det är verkligen hur tydligt som helst att det är kärlek det handlar om. Alla dessa människor som får vara sig själva utan omgivningens talande eller tigande frågor och åsikter. Slippa "komma ut" varje dag bara för att man förväntas vara hetero.
Jag läste en bra grej nånstans i en bok, angående det här med att så många förknippar homosexualitet med sex och undrar hur bögarna har sex (eller tar för givet att det är analsex för hela slanten) eller män som tror att lesbiska bara väntar på att få bli välsignade med deras fantastiska kukar, för dom kan ju inte ha sex på egen hand. Man är inte homosexuell, man är homoSEXuell och kärleken försvinner och förväntas ligga på plats 25 på homonas topplistan.
Enligt den författaren (och mig) så beror det delvis på att samhället i övrigt är så inriktat och fast i att sex är kuk i fitta. Visst kan man hånglas och ha förspel och ge och ta oralsex ibland, men sex är kuk i fitta. Det krävs penetrering för att det ska vara riktig sex, skit samma hur man gör det bara någon penetrerar och någon penetreras. (Och skit samma att det är ett visst kön som har svårare att komma på det sättet). Och då blir det ju så konstigt för det funkar ju inte med homon. Bögar kan penetrera och penetreras men då blir det ju analsex. Lesbiska kan penetreras men har inget att penetrera med. Det kan dom ju lösa med dildos, strap-on och liknande men det är ingen kuk. Alltså har homon aldrig sex på riktigt, och aldrig blir dom av med oskulden. Om dom inte nån gång along the way råkar ha sex med en av motsatta könet vill säga.
Jag hatar trångsynthet. Andreas i Alcazar får inte åka till USA för han har hiv, homosexuella turister i Kina förväntas gömma sin läggning, man förväntas vara gay 'til proven homosexuality etc. Homosexualitet är olagligt, straffbart och sjukdomsklassificerat i många länder. Och är det tillåtet kan "homosexuella handlingar" vara olagliga, eller så kan man iaf inte vara öppen för folket i landet är trångsynta även dom. Kommer man ut förskjuts man av föräldrar, syskon, släkt och vänner. Man flyr till ett öppnare land (Sverige) men skickas tillbaka med hänvisning att: "Näe, du behöver väl inte visa att du är homosexuell så kan du leva som vanligt". Och även i det perfekta (ironi) demokratiska, öppna Sverige där vi behandlar alla människor olika får inte Stina gifta sig med sin älskade Erika, Anders måste hela tiden förklara sin existens och varför i allsin dar går Andy runt med kvinnokläder, han är ju för bövelen man!?
Och även på Stockholm Pride begås hatbrott mot homosexuella. Vi är på rätt väg men än har vi en lång, lång väg kvar att gå.
Men nu ska vi inte vara negativa; Ni som kan, ut på Pride och njut åt mej också!
torsdag 10 juli 2008
det är dags att gå framåt istället
måndag 30 juni 2008
livet
Livet är en resa – följ med
Livet är ett test – klara det
Livet är en gåta – så lös den
Livet är en fälla – öppna den
I kind of like it.
Livet är ett test – klara det
Livet är en gåta – så lös den
Livet är en fälla – öppna den
I kind of like it.
torsdag 12 juni 2008
fortfarande världens bästa fotbollsspelare!
Marta alltså. Jag har en annan version av vad som hände i matchen igår än vad 99% av mediasverige har.
I dessa artiklar står det exakt samma saker i princip och det är bara ett slumpmässigt urval. Samtliga är direktciterade från TT, som struntade i att fråga Marta om hennes reflektion och tankar av det inträffade. Dom nöjde sig med Emma Wilhelmsson, smart drag om man vill ge en helhetsbild av det inträffade.
Jag såg matchen live. Det började bra, trevlig shopping- och umgängesdag med nära vänner, sen fotboll. Och matchen var bra, spännande och UIK visade varför man är Sveriges bästa lag, även om tabelläget nu säger annat. Frida Östberg hindrade många gånger Malmös forwards från att komma nära målområdet och gjorde ett väldigt bra arbete. Madeleine Edlund fick äntligen näta, kvitteringen kom olyckligtvis och orättvist, men det var bara att tugga i sig. Vi bjöds på bra fotboll och en oavgjord match är ingen katastrof. Så gör då Marta ett självsäkert mål, man såg direkt hon fick bollen att jo, hon kommer sätta den.
Det var det som hände sen som förstörde allt.
Marta och Malmös Emma Wilhelmsson stöter ihop och sen går åsikterna isär. I dom tusentals länkade artiklarna ovan kan man läsa Emmas version, här finns Martas.
Emma satt på ändan på marken och mellan sina knän höll hon fast Martas ena fot. Marta försökte ta sig lös, slet och drog i sin fot men Emma höll fast. Då riktar Marta en spark mot Emmas mage, eller som hon själv säger, gav hon Emma en touch med foten. Det finns bara två personer som kan veta hur hård sparken var, om den var ute för att skada eller bara nuddade Emma. Det är Marta och Emma. Vi andra kan rätta oss efter bevisen, låg Emma kvar på marken efter "sparken"? Nej. Hon reste sig genast och spelade utan problem vidare resten av matchen. Så ont det måste ha gjort. Direkt efter springer Malmös Nilla Fischer fram och knuffar Marta till marken.
Kanske var det dumt gjort av Marta, men hon var eggad och inne i spelet. I herrfotboll ser du alltid männen puckla på varandra, vad som än händer. Man skriker på domaren, dom filmar och får jätteont och slåss som testosteronmonster, samma sak i herrhockey. Varför blir det alltid slagsmål med knytnävarna i herrhockey? För att dom är eggade av matchen, vill vinna och det betyder jättemycket. Det är mycket känslor inblandade.
Självklart kan man då som Marta bli frustrerad när man blir fasthållen av en motståndare på motståndarnas planhalva. Självklart ville hon komma lös.
Resultatet:
En hemmapublik som moget nog buade när Marta gick av planen och löjligt nog applåderade när domaren drog det röda kortet.
En Marta utvisad, som skött sig exemplariskt tills då.
En Nilla Fsicher i Malmö som bara fick varning efter att ha knuffat Marta till marken.
En Emma Wilhelmsson i Malmö som inte ens fick en varning för fasthållningen.
Låt oss spola tillbaka. Marta blev fasthållen och blev frustrerad och touchade motståndaren med foten. Man kan se det som hämnd, att hon blev arg och reagerade därefter.
Emma Wilhelmsson höll fast Marta.
Nilla Fischer knuffade Marta till marken, och det är samma sak där. Man kan se det som hämnd, att hon blev arg och reagerade därefter.
Marta blev utvisad, Emma friad och Nilla varnad. Nilla var dessutom tredje part och borde ännu mer blivit utvisad för att hon la sig i.
Då ska man dessutom komma ihåg att Marta är en spelare som ofta blir hårt tagen av motståndare och publik. Ofta ser man motståndare gå in för att skada Marta, men eftersom hon inte filmar så är sällan domaren på hennes sida eftersom hon försöker hålla sig på benen.
När jag såg det röda kortet och det gick upp för mig att Marta skulle bli utvisad så gick luften ur mig totalt. Jag tappade allt intresse för att se resten av matchen, jag struntade i hur resultatet blev. Eller nej, jag ville inte se UIK vinna, jag ville se Malmö förlora. Hårt. Helst ville jag storma ut från arenan men blev mer eller mindre tvingad av vänner att stanna kvar.
Jag satt helt apatisk resten av matchen och sa inte ett ord. Efter ett tag började känslorna komma. Ilska, hat, frustration, besvikelse, förbannelse, tomhet, förödmjukelse. Hat mot domaren, publiken, motståndarna, reglerna. Men mest kände jag bara tomhet.
Samma tomhet var kvar när jag skulle sova och jag kunde inte tänka på nåt annat. Jag är inte orolig för hur det ska gå för UIK om Marta dessutom blir avstängd. Jag är inte orolig för att UIK gått tre matcher utan vinst. Däremot känner jag massivt hat mot fotbollen och dess regler.
Givetvis kan jag uppfattas som partisk, men jag hade uppfattat det som fel domarbeslut och orättvist oavsett. För att förtjäna en utvisning ska man ha gjort nånting ordentligt fel, riktigt våldsamt eller extremt farligt. Inte bara velat ge igen lite av frustration för att man möter en dum motståndare, oavsett om man heter Marta eller Beckham. Eller Zidane för den delen.
Jag kom nämligen snabbt att tänka på första gången jag insåg hur fucked up reglerna är:
Fotbolls-VM 1998. Beckham blev fälld av nån motståndare, och gjorde nån liten touch tillbaka. Resultat: Beckham utvisad.
Fy fan vad jag tyckte det var orättvist och hade väldigt svårt att förstå det.
Det var första gången.
Nästa gång var 2006. VM. Jag har starkt ogillat Zidane sen han utsågs till världens bästa fotbollsspelare framför Ronaldo, blotta ljudet av hans namn kunde reta skiten ur mig. Frankrikes landslag har jag inte heller haft mycket för efter dom vann finalen mot Brasilien, som jag hejade på. Men att Zidane blev utvisad för att motståndaren kallat hans mor eller syster för hora är beyond me. Det finns ingen rättvisa i det.
För så funkar det ju aldrig annars. Om någon grovt misshandlar mig och jag sen reser mig upp och ger personen en örfil - vad händer? Resultat: Jag åker in på livstid, den som misshandlade mig får villkorligt.
....Eller stopp! Nej nej nej, vänta, det är ju bara i fotbollens värld det händer. I verkligheten bedöms brott efter hur allvarliga dom är. Samma sak här. Martas touch var inte farlig och med tanke på hur många duster den spelaren varit i så hade hennes onda avsikter kommit fram långt tidigare om hon nu varit en elak människa. Det är hon inte, hon var frustrerad och erkänner att hon gjort fel. Hon har tagit i hand med Emma som förstod att det inte var illa menat. Men det skrivs ingenstans för det säljer inga lösnummer såsom; "Marta sparkade ner motståndare" gör. Det är så långt från sanningen som man kan komma, ingen blev nedsparkad oavsett hur dålig syn man har.
Såhär dagen efter har jag fortfarande inget intresse av fotboll. Det här var utan tvekan mitt värsta fotbollsminne någonsin. Jag kände det direkt där jag satt på läktaren att det här, det här kommer ta lång tid att släppa och då är jag inte långsint och brukar ha hyfsat svalt intresse av sportresultat. Jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle reagera så starkt.
Jag kan bara hoppas att min känsla inte håller i sig. Jag kan bara hoppas att mitt fotbollsintresse inte dött för alltid. Och jag kan ju alltid hoppas att reglerna ändras. Som det är nu har jag inga positiva känslor till sporten. All min glädje försvann och den dittills lyckade dagen och kvällen blev bara svart.
Dagen mitt fotbollsintresse dog.
Marta - all kärlek till dig!
Du är och kommer alltid bli ihågkommen som världens bästa fotbollsspelare!
I dessa artiklar står det exakt samma saker i princip och det är bara ett slumpmässigt urval. Samtliga är direktciterade från TT, som struntade i att fråga Marta om hennes reflektion och tankar av det inträffade. Dom nöjde sig med Emma Wilhelmsson, smart drag om man vill ge en helhetsbild av det inträffade.
Jag såg matchen live. Det började bra, trevlig shopping- och umgängesdag med nära vänner, sen fotboll. Och matchen var bra, spännande och UIK visade varför man är Sveriges bästa lag, även om tabelläget nu säger annat. Frida Östberg hindrade många gånger Malmös forwards från att komma nära målområdet och gjorde ett väldigt bra arbete. Madeleine Edlund fick äntligen näta, kvitteringen kom olyckligtvis och orättvist, men det var bara att tugga i sig. Vi bjöds på bra fotboll och en oavgjord match är ingen katastrof. Så gör då Marta ett självsäkert mål, man såg direkt hon fick bollen att jo, hon kommer sätta den.
Det var det som hände sen som förstörde allt.
Marta och Malmös Emma Wilhelmsson stöter ihop och sen går åsikterna isär. I dom tusentals länkade artiklarna ovan kan man läsa Emmas version, här finns Martas.
Emma satt på ändan på marken och mellan sina knän höll hon fast Martas ena fot. Marta försökte ta sig lös, slet och drog i sin fot men Emma höll fast. Då riktar Marta en spark mot Emmas mage, eller som hon själv säger, gav hon Emma en touch med foten. Det finns bara två personer som kan veta hur hård sparken var, om den var ute för att skada eller bara nuddade Emma. Det är Marta och Emma. Vi andra kan rätta oss efter bevisen, låg Emma kvar på marken efter "sparken"? Nej. Hon reste sig genast och spelade utan problem vidare resten av matchen. Så ont det måste ha gjort. Direkt efter springer Malmös Nilla Fischer fram och knuffar Marta till marken.
Kanske var det dumt gjort av Marta, men hon var eggad och inne i spelet. I herrfotboll ser du alltid männen puckla på varandra, vad som än händer. Man skriker på domaren, dom filmar och får jätteont och slåss som testosteronmonster, samma sak i herrhockey. Varför blir det alltid slagsmål med knytnävarna i herrhockey? För att dom är eggade av matchen, vill vinna och det betyder jättemycket. Det är mycket känslor inblandade.
Självklart kan man då som Marta bli frustrerad när man blir fasthållen av en motståndare på motståndarnas planhalva. Självklart ville hon komma lös.
Resultatet:
En hemmapublik som moget nog buade när Marta gick av planen och löjligt nog applåderade när domaren drog det röda kortet.
En Marta utvisad, som skött sig exemplariskt tills då.
En Nilla Fsicher i Malmö som bara fick varning efter att ha knuffat Marta till marken.
En Emma Wilhelmsson i Malmö som inte ens fick en varning för fasthållningen.
Låt oss spola tillbaka. Marta blev fasthållen och blev frustrerad och touchade motståndaren med foten. Man kan se det som hämnd, att hon blev arg och reagerade därefter.
Emma Wilhelmsson höll fast Marta.
Nilla Fischer knuffade Marta till marken, och det är samma sak där. Man kan se det som hämnd, att hon blev arg och reagerade därefter.
Marta blev utvisad, Emma friad och Nilla varnad. Nilla var dessutom tredje part och borde ännu mer blivit utvisad för att hon la sig i.
Då ska man dessutom komma ihåg att Marta är en spelare som ofta blir hårt tagen av motståndare och publik. Ofta ser man motståndare gå in för att skada Marta, men eftersom hon inte filmar så är sällan domaren på hennes sida eftersom hon försöker hålla sig på benen.
När jag såg det röda kortet och det gick upp för mig att Marta skulle bli utvisad så gick luften ur mig totalt. Jag tappade allt intresse för att se resten av matchen, jag struntade i hur resultatet blev. Eller nej, jag ville inte se UIK vinna, jag ville se Malmö förlora. Hårt. Helst ville jag storma ut från arenan men blev mer eller mindre tvingad av vänner att stanna kvar.
Jag satt helt apatisk resten av matchen och sa inte ett ord. Efter ett tag började känslorna komma. Ilska, hat, frustration, besvikelse, förbannelse, tomhet, förödmjukelse. Hat mot domaren, publiken, motståndarna, reglerna. Men mest kände jag bara tomhet.
Samma tomhet var kvar när jag skulle sova och jag kunde inte tänka på nåt annat. Jag är inte orolig för hur det ska gå för UIK om Marta dessutom blir avstängd. Jag är inte orolig för att UIK gått tre matcher utan vinst. Däremot känner jag massivt hat mot fotbollen och dess regler.
Givetvis kan jag uppfattas som partisk, men jag hade uppfattat det som fel domarbeslut och orättvist oavsett. För att förtjäna en utvisning ska man ha gjort nånting ordentligt fel, riktigt våldsamt eller extremt farligt. Inte bara velat ge igen lite av frustration för att man möter en dum motståndare, oavsett om man heter Marta eller Beckham. Eller Zidane för den delen.
Jag kom nämligen snabbt att tänka på första gången jag insåg hur fucked up reglerna är:
Fotbolls-VM 1998. Beckham blev fälld av nån motståndare, och gjorde nån liten touch tillbaka. Resultat: Beckham utvisad.
Fy fan vad jag tyckte det var orättvist och hade väldigt svårt att förstå det.
Det var första gången.
Nästa gång var 2006. VM. Jag har starkt ogillat Zidane sen han utsågs till världens bästa fotbollsspelare framför Ronaldo, blotta ljudet av hans namn kunde reta skiten ur mig. Frankrikes landslag har jag inte heller haft mycket för efter dom vann finalen mot Brasilien, som jag hejade på. Men att Zidane blev utvisad för att motståndaren kallat hans mor eller syster för hora är beyond me. Det finns ingen rättvisa i det.
För så funkar det ju aldrig annars. Om någon grovt misshandlar mig och jag sen reser mig upp och ger personen en örfil - vad händer? Resultat: Jag åker in på livstid, den som misshandlade mig får villkorligt.
....Eller stopp! Nej nej nej, vänta, det är ju bara i fotbollens värld det händer. I verkligheten bedöms brott efter hur allvarliga dom är. Samma sak här. Martas touch var inte farlig och med tanke på hur många duster den spelaren varit i så hade hennes onda avsikter kommit fram långt tidigare om hon nu varit en elak människa. Det är hon inte, hon var frustrerad och erkänner att hon gjort fel. Hon har tagit i hand med Emma som förstod att det inte var illa menat. Men det skrivs ingenstans för det säljer inga lösnummer såsom; "Marta sparkade ner motståndare" gör. Det är så långt från sanningen som man kan komma, ingen blev nedsparkad oavsett hur dålig syn man har.
Såhär dagen efter har jag fortfarande inget intresse av fotboll. Det här var utan tvekan mitt värsta fotbollsminne någonsin. Jag kände det direkt där jag satt på läktaren att det här, det här kommer ta lång tid att släppa och då är jag inte långsint och brukar ha hyfsat svalt intresse av sportresultat. Jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle reagera så starkt.
Jag kan bara hoppas att min känsla inte håller i sig. Jag kan bara hoppas att mitt fotbollsintresse inte dött för alltid. Och jag kan ju alltid hoppas att reglerna ändras. Som det är nu har jag inga positiva känslor till sporten. All min glädje försvann och den dittills lyckade dagen och kvällen blev bara svart.
Dagen mitt fotbollsintresse dog.
Marta - all kärlek till dig!
Du är och kommer alltid bli ihågkommen som världens bästa fotbollsspelare!
tisdag 10 juni 2008
heja sveriges motståndare!
Just nu: Heja Grekland!
Det fanns en tid när jag kunde se på Sveriges herrars fotbollsmatcher i olika mästerskap, det fanns en tid då jag t.o.m. kunde heja på Sverige. Den tiden är förbi. Nu håller jag tummarna så hårt att dom vitnar för att Sverige ska förlora, gärna med basketsiffror.
Varför? Allt det här upphaussade shitet! Sveriges herrar ska ta EM-guld och det finns ingen tvekan om det. 58-sidiga bilagor i vanliga, lokala morgontidningar samtidigt som det påstås att intresset för herr-EM i år är mindre än vanligt. Timmeslånga program på tv 2 månader innan avspark. För ett herr-EM. Europamästerskap. Europa. Sveriges herrlandslag är allas hjältar oavsett resultat. Zlatan höjs till skyarna oavsett vad han gör. Sluta tjata och håll käften, sluta förutsätta att alla bryr sig!
Samtidigt ska Sverige spela fotbolls-OS i sommar men det nämns det inget om. När blev Europa viktigare och större än världen?
Det är väl så det är att bo i ett av världens mest jämställda land.
Det fanns en tid när jag kunde se på Sveriges herrars fotbollsmatcher i olika mästerskap, det fanns en tid då jag t.o.m. kunde heja på Sverige. Den tiden är förbi. Nu håller jag tummarna så hårt att dom vitnar för att Sverige ska förlora, gärna med basketsiffror.
Varför? Allt det här upphaussade shitet! Sveriges herrar ska ta EM-guld och det finns ingen tvekan om det. 58-sidiga bilagor i vanliga, lokala morgontidningar samtidigt som det påstås att intresset för herr-EM i år är mindre än vanligt. Timmeslånga program på tv 2 månader innan avspark. För ett herr-EM. Europamästerskap. Europa. Sveriges herrlandslag är allas hjältar oavsett resultat. Zlatan höjs till skyarna oavsett vad han gör. Sluta tjata och håll käften, sluta förutsätta att alla bryr sig!
Samtidigt ska Sverige spela fotbolls-OS i sommar men det nämns det inget om. När blev Europa viktigare och större än världen?
Det är väl så det är att bo i ett av världens mest jämställda land.
fredag 23 maj 2008
världens bästa förebilder!
Jag har börjat inse att jag inte behöver leta långt och länge för att hitta förebilder och idoler. Jag behöver bara vända mig till min familj och släkt.
Min bror som fortfarande använder cykelhjälm fast han går gymnasiet.
Min mamma som är bäst på att avsnoppa försäljare och vara ärlig när det gäller, som öppet kämpat mot cancer.
Min syster som är cool och står upp för sig själv, som vet vad hon vill och tror på sig själv.
Min pappa som alltid hjälper till, som alltid är lugn och på den svagas sida.
Min ena kusin som har adhd eller damp och som mått väldigt dåligt men som nu rest sig och är starkare än någonsin. Som är världens bästa skådis, som är hur smart och kunnig som helst, som vet vad han tycker, som är social och bra på att prata och som dessutom är skitkul, som kan driva med sig själv hur långt som helst, oavsett vad det gäller. Som hyr romantiska komedier. Som är sig själv och skiter i vad andra gör och tycker.
Min andra kusin som är 16 och aldrig sminkat sig i hela sitt liv, (givetvis är hon tjej). Som jag känner igen mycket av mig själv i i sättet att kanske inte ta så mycket plats jämt men som är så mycket starkare än mig för att hon är sig själv och tror på sig själv trots sin ålder. Som har världens snyggaste klädstil efter mig och som sjunger som en gudinna.
Min tredje kusin som är social, har obegränsat med energi och inte rädd för någonting, tar hur mycket plats som helst, som är spontan och som gör det hon vill.
Min fjärde kusin som måhända är lite av ett grupptrycksbarn men som alltid står upp för sin mamma och sina flickvänner, som vet vad han vill och är hur cool som helst när han umgås med sina yngre kusiner.
Jag har länge vetat att jag älskar min familj och min släkt, men jag har aldrig tänkt på det såhär och jag har aldrig vidgat det till att även gälla kusiner.
Fan vilken tur jag har! Med risk för att låta klyschig; Tack för att ni finns!
Min bror som fortfarande använder cykelhjälm fast han går gymnasiet.
Min mamma som är bäst på att avsnoppa försäljare och vara ärlig när det gäller, som öppet kämpat mot cancer.
Min syster som är cool och står upp för sig själv, som vet vad hon vill och tror på sig själv.
Min pappa som alltid hjälper till, som alltid är lugn och på den svagas sida.
Min ena kusin som har adhd eller damp och som mått väldigt dåligt men som nu rest sig och är starkare än någonsin. Som är världens bästa skådis, som är hur smart och kunnig som helst, som vet vad han tycker, som är social och bra på att prata och som dessutom är skitkul, som kan driva med sig själv hur långt som helst, oavsett vad det gäller. Som hyr romantiska komedier. Som är sig själv och skiter i vad andra gör och tycker.
Min andra kusin som är 16 och aldrig sminkat sig i hela sitt liv, (givetvis är hon tjej). Som jag känner igen mycket av mig själv i i sättet att kanske inte ta så mycket plats jämt men som är så mycket starkare än mig för att hon är sig själv och tror på sig själv trots sin ålder. Som har världens snyggaste klädstil efter mig och som sjunger som en gudinna.
Min tredje kusin som är social, har obegränsat med energi och inte rädd för någonting, tar hur mycket plats som helst, som är spontan och som gör det hon vill.
Min fjärde kusin som måhända är lite av ett grupptrycksbarn men som alltid står upp för sin mamma och sina flickvänner, som vet vad han vill och är hur cool som helst när han umgås med sina yngre kusiner.
Jag har länge vetat att jag älskar min familj och min släkt, men jag har aldrig tänkt på det såhär och jag har aldrig vidgat det till att även gälla kusiner.
Fan vilken tur jag har! Med risk för att låta klyschig; Tack för att ni finns!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)